Tio veckor

Noa idag har det gått tio veckor sedan jag fick se dig för första gången. Det har varit tio extremt tunga veckor där saknaden efter dig inte blivit mindre utan kanske till och med större. Sorgen efter att ha förlorat dig har nog mer och mer gått över till sorgen att inte ha dig här. Det kanske kan tyckas vara samma sorg, men det är det inte Noa. Sorgen över att inte ha dig här är fylld med saker som vi aldrig fick uppleva, du jag och mamma Petra. Ju mer den sorgen tar över ju mer jag tänker på varje stund vi inte fick. Jag tänker på varje sak jag inte fick uppleva med dig. Jag tänker på varje sak som jag inte ens vet hur man upplever. Du skulle ju vara här, vi skulle ju ha det så mysigt du och jag. Du och jag och mamma Petra skulle ju njuta av den här tiden vi hade tillsammans när du var så liten och allt var så nytt för oss alla tre. Jag hoppas så att du är någonstans bra där det finns någon som tar hand om dig och jag hoppas att vi ses en dag och att jag då känner igen dig. Jag älskar dig så innerligt och saknar dig mer än vad ord kan beskriva.

Min lilla son du skulle ju vara här nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *