Tom

Jag känner mig bara tom, jag har kommit till ett stadie i sorgeprossecen där allt bara känns tomt. Jag börjar känna mig bättre och gråter inte lika mycket och vissa dagar gråter jag inte alls. Men även om livet känns lite ljusare så känner jag mig bara så himla tom, jag vet inte vad jag ska göra. Har inte någon direkt lust att göra någonting heller.
Jag vill ju bara ha min bebis här, det är bara så tomt och meningslöst utan honom. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna bli lycklig igen efter det här. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna leva ett ”vanligt” liv igen efter det här. Jag vill ha min lilla Noa här, på riktigt!

Jag har ett foto framförmig på skrivbordet, ett foto där man ser lilla Noa liggande i sägen vi fick låna på sjukhuset, han är så ofattbart lik mig på vissa sätt. Det är så uppenbart att det är min lilla son som ligger där, död, på fotot och jag hatar det. Jag hatar inte fotot, fotot är för mig jätte viktigt men jag hatar att foton är det enda jag har av honom, förutom en liten hårtuss och fot och handavtryck så är det de enda jag har utav honom… Jag vill ha mer än så, jag vill ha honom här, varför, varför, varför???

Jag älskar honom så!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *