Jobbigt

Idag har det varit en sån där jätte jobbig dag igen, det känns som att livet inte har nån mening utan Noa. Det har alltid varit det enda riktiga ”målet” som jag haft med livet, att få bli mamma, och när jag väl når detta ”mål” så är det till en död son. Att jag inte har något jobb som jag ser som min framtidskarier gör väl inte saken bättre, jag tar inte heller examen tillsammans med resten av min klass nu till våren för att Noa kom och jag skulle vara föräldrar ledig. Inget blev som jag tänkt mig, inte för att livet brukar bli som man har tänkt sig men det brukar ju oftast inte bli så här galet. Det var ju inte meningen att jag skulle vara hemma och vara sjukskrivet för att jag inte kan sluta gråta över att min älskade son är död. Jag ska inte sitta här och bara önska att Noa var här hos mig (eller jag hos honom). Det känns så oerhört långt bort att få ett syskon till Noa, även om vi nu får försöka nu i juni och kanske även skulle lyckas med att bli gravida så är det ändå sjukt lång tid kvar tills att vi faktiskt får ett barn igen. Även om vi skulle bli gravida så finns det inga garantier för att det inte slutar som det gjorde nu. Jag vet inte riktigt vad som känns värst längre (förutom att vi förlorat vår son då så klart) rädslan för att samma sak ska hända igen eller rädslan över att det inte skulle funka att bli gravid (eller ta sjukt lång tid är väl mer troligt) eller rädslan över att hoppas på att man snart sitter med ett litet levande, friskt, barn i sin famn…
Det sägs att hoppet är det sista som överger en men jag vet inte om det är sant, för jag vet inte om jag har nåt hopp. Fast det kanske snarare betyder att jag totalt har givit upp?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *