Sex veckor av oerhörd saknad

Idag skulle Noa ha blivit sex veckor och jag saknar honom inte mindre idag än jag gjorde då. Dagarna går men livet står ändå bara och stampar på ett och samma ställe. Jag önskar så att vår lilla plutt vore här hos oss.
Våren har varit så fin hittills men jag har inte kunnat njuta av den, vår lilla bebis skulle ju vara här och njuta av den med oss…

Ett välbehövt besök hos kuratorn har vi också klarat av idag. Jag vet inte vad det är som gör att det alltid känns lite bättre efter att man har varit där. Man får iof lite ”input” på saker och ting… Iaf skönt…