En lite bättre dag?

Jag tror att det ändå blev en bra dag i dag, en bra dag i måttet jag mäter efter nu det vill säga. Det har i och för sig alltid kännts lite bättre efter att man har pratat med kuratorn, även om man kanske inte pratar om så mycket annat än vad jag och Petra redan pratar om så känns det på något sätt bättre. Kanske är för att man på nåt sätt får en bekräftelse på att ens sätt att tänka inte är helt galet och hur man agerar i vardagen (eller inte agerar) är helt okej.
På onsdag ska vi ”träffa” Noa för sista gången, han kommer då att ligga i en kista, och vi känner väl både glädje och sorg över detta.
På ett sätt så känns det bra att få se honom för sista gången samtidigt som det känns sjukt tungt och onsdagen kommer nog verkligen bli väldigt tung.
Vi har bestämt oss för att ha en liten ”hedersceremoni” för lilla Noa andra helgen i april. Vi kallar den hedersceremoni för det är lite svårt att ha en minnesceremoni av en person som folk aldrig har träffat. Vi tänker därför hedra honom istället.
Vi var och köpte ett par byxor som Noa ska ha när vi ser honom på onsdag och det var sjukt tungt, att köpa kläder till sin döda bebis är väl inget någon någonsin tänkt sig att göra.
Saknaden är inte mindre och inte sorgen heller men ändå känns denna dag något lättare en gårdagen.