Vår älskade son

Hur ska vi kunna leva våra liv igen, utan dig?
Hur ska dagen någonsin kunna bli ljusare, utan dig?
Hur ska vi någonsin komma ur detta svarta hål, utan dig?
Hur ska något någonsin kännas meningsfullt igen, utan dig?

Vår kärlek till dig är så stor och du fick aldrig uppleva den.
Varje dag känns som en svart evighet som vi inte vet hur vi
ska kunna ta oss ur.

Vi fick aldrig höra dig skrika, aldrig se dig sova, aldrig byta din
blöja eller trösta dig när du behövde tröst.

Du fick aldrig hålla oss vaken om nätterna för att du inte kunde sova.
Du fick aldrig se den första snön falla. Aldrig se solen skina. Aldrig dra
katterna i svansen när du försökte fånga dem.
Du får aldrig uppleva livet…

Du föddes när våren kom men fick aldrig uppleva den.

Våra hjärtan är tomma och vi vill bara ha dig här med oss,
för alltid, med oss…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *